Moderna bilar är utrustade med olika typer av avancerade förarstödsystem (ADAS). Det är elektroniska hjälpsystem som kan hjälpa dig i olika situationer och minska risken för olyckor.
Vissa system är passiva – de informerar eller varnar dig om något händer. Andra är aktiva och kan ingripa genom att till exempel justera bilens kurs eller hastighet. När du kör en modern bil måste du därför vara beredd på att systemen ibland kan överraska dig, till exempel genom att plötsligt ge ifrån sig en varning eller påverka styrningen.
Gemensamt för alla system är att de använder teknik som sensorer, kameror och radar för att observera omgivningen, upptäcka hinder eller uppmärksamma misstag som föraren gör. Deras funktion kan påverkas av väder, till exempel snö, dimma, regn eller mörker, samt av smuts och is på kameror och sensorer. Vissa system fungerar dessutom bara vid vissa hastigheter eller på vägar där körfältslinjerna är tydligt markerade.
För att kameror, sensorer och radarenheter ska fungera korrekt måste de hållas rena – var dock försiktig när du rengör dem så att de inte repas.
Avancerade förarstödsystem använder kameror, sensorer och radar för att hjälpa föraren i olika situationer, till exempel vid parkering eller när bilen riskerar att kollidera med hinder
Det är viktigt att komma ihåg att dessa system endast är hjälpmedel – de kan inte hantera alla situationer under alla förhållanden. Du som förare är alltid fullt ansvarig för körningen, oavsett vilka system din bil har. Du måste därför alltid vara redo att bromsa eller styra själv om det krävs för att undvika en olycka.
Det är också ditt ansvar som förare att veta vilka system din bil är utrustad med och hur de fungerar. Eftersom olika biltillverkares hjälpsystem kan ha olika namn och fungera på olika sätt är det viktigt att du läser manualen för att förstå vilka möjligheter och begränsningar som finns.
Att använda bilens förarstödsystem på rätt sätt ökar säkerheten för både dig och dina medtrafikanter. Genom att förstå hur systemen fungerar kan du dra nytta av deras stöd och minska risken för olyckor. Men eftersom systemen kan sluta fungera är det lika viktigt att du tränar och känner dig trygg med att köra utan tekniska hjälpmedel.
Alla förarstödsystem är utvecklade för att hjälpa dig i trafiken – men du som förare är alltid fullt ansvarig för körningen
Många bilar är idag utrustade med olika system som kan underlätta och öka säkerheten när du backar. De vanligaste är:
Även om systemen minskar risken för olyckor när du backar är de inte felfria. Precis som andra system kan de störas av väder och smuts och därför ge en missvisande bild. Systemen har också begränsningar i vad de kan upptäcka – små barn, djur eller låga hinder kan ibland missas.
Använd därför systemen som ett stöd, men förlita dig aldrig enbart på tekniken. Fortsätt alltid att själv kontrollera omgivningen genom att titta i speglarna, vrida på huvudet och vid behov kontrollera bakom bilen innan du börjar backa.
En backkamera ger bättre överblick bakom bilen och gör backningen säkrare – men du som förare måste alltid själv kontrollera omgivningen
Förutom hjälp vid backning finns system som underlättar vid parkering och kan minska risken för parkeringsskador. Systemen kan vara särskilt användbara i tät trafik eller på trånga ytor.
Systemet kan ha svårt att tolka vägmarkeringar i vissa situationer, till exempel när linjerna är slitna, otydliga eller tillfälligt ändrade vid vägarbeten. Det kan även missa hinder eller misstolka omgivningen om sensorerna inte fungerar optimalt, och i vissa fall styra på ett sätt du inte förväntar dig. Du måste därför känna till hur funktionerna i just din bil fungerar och alltid vara beredd att snabbt ta över om något känns osäkert.
Öva dessutom regelbundet på att fickparkera utan hjälpmedel – det är en grundläggande färdighet som du måste behärska även om bilen har parkeringsassistans.
Parkeringsassistans kan hjälpa dig att manövrera bilen på trånga parkeringsplatser där det annars är svårt att komma in eller ut
Körfältsassistans är ett samlingsnamn för system som hjälper dig att hålla bilen i rätt körfält och minska risken för avåkning eller sidokollisioner.
Dessa system kan öka säkerheten på landsväg och motorväg, särskilt vid långa körpass. Men de fungerar bara när körfältslinjerna är tillräckligt tydliga, inom vissa hastighetsintervall och vid bra sikt och väglag. Ett så vanligt fenomen som lite snö på vägbanan kan göra att systemen slutar fungera, vilket innebär att du måste kunna hantera bilen utan stöd. Kom ihåg att du som förare alltid är fullt ansvarig för styrningen.
Körfältsassistans aktiveras på vissa bilar med en knapp, medan det på andra styrs via bilens menysystem
Moderna bilar är i regel utrustade med en farthållare som automatiskt reglerar bilens hastighet. När du aktiverar farthållaren justeras gaspådraget för att bibehålla den hastighet bilen hade vid aktivering.
En farthållare gör det lättare att hålla en jämn hastighet, vilket kan minska bränsleförbrukningen. Andra fördelar är att du kan fokusera mindre på hastighetsmätaren och mer på trafiken, samt att ditt högerben avlastas vid långkörningar eftersom du inte behöver hålla foten på gaspedalen hela tiden.
Farthållare fungerar bäst på raka och platta vägar med lite trafik och bra väglag. Den fungerar sämre på mindre, kurviga och backiga vägar, vid tät trafik, när väglaget är dåligt och när hastigheten måste anpassas ofta.
Farthållaren kan manövreras och stängas av med ett reglage på en spak eller med knappar i ratten. Den inaktiveras även automatiskt om du trampar på bromspedalen eller kopplingspedalen.
På vissa bilar manövreras farthållaren med ett reglage på en spak
På andra bilar manövreras den med knappar i ratten
En vanlig farthållare, som inte är adaptiv, sänker aldrig hastigheten eller bromsar när du närmar dig ett framförvarande fordon eller annat hinder. Du måste alltid bromsa själv när du kör med farthållare.
Det finns mer avancerade farthållningssystem som med hjälp av sensorer kan bromsa bilen automatiskt om hastigheten blir för hög eller för att upprätthålla ett säkert avstånd till framförvarande fordon. Dessa system kallas oftast för adaptiv farthållare (ACC) eller dynamic cruise control.
En adaptiv farthållare är inte ett kollisionsundvikande system. Den kan hjälpa dig att hålla avståndet till framförvarande fordon, men den är inte utformad för att hantera oväntade hinder eller nödsituationer. Den bromsar till exempel inte för fotgängare, djur eller små fordon som cyklar – och inte heller för mötande fordon eller fordon som rör sig långsamt eller står stilla.
Om sensorerna är smutsiga, täckta av is eller om sikten är nedsatt av snöfall eller dimma, kan systemet få svårt att mäta avståndet korrekt. I sådana situationer bör du stänga av farthållaren och själv reglera hastighet och avstånd.
Du som förare är alltid ansvarig för hastigheten och måste kunna köra utan stöd av farthållare.
Kollisionsundvikande system kan antingen varna föraren om en olycka är på väg att inträffa eller själva ingripa – antingen för att förhindra olyckan eller för att begränsa skadorna om den inte kan undvikas. De använder sensorer, kameror och radar för att övervaka omgivningen runt bilen – oftast framför, men vissa system kan även upptäcka risker från sidan eller bakifrån, till exempel andra fordon, fotgängare eller cyklister.
Dessa system kan rädda liv genom att förhindra olyckor eller minska skadorna, men de är inte felfria. De kan ha svårt att upptäcka risker i skarpa kurvor, vid backkrön eller vid vägarbeten med tillfälliga vägmarkeringar och avstängningar. I sådana situationer kan systemet tolka omgivningen fel eller inte reagera alls.
Många system fungerar bara i vissa hastigheter, eller är främst avsedda för stadstrafik respektive landsväg. Vissa system känner endast av andra bilar, medan nyare även kan upptäcka fotgängare och cyklister. I vissa bilar finns dessutom mer avancerade system som kan varna för större djur som älg, men det är inte lika vanligt.
Som förare måste du känna till hur just din bils system fungerar och vilka begränsningar som finns – och alltid vara beredd att själv bromsa eller väja om situationen kräver det.
Kollisionsundvikande system övervakar omgivningen runt bilen och kan varna eller ingripa om en kollision är på väg att inträffa
Assisterad körning är ett samlingsnamn för system som kombinerar flera olika förarhjälpmedel. Vanligtvis består de av adaptiv farthållare och körfältsassistans, vilket gör att bilen automatiskt kan hålla avstånd till framförvarande fordon, anpassa hastigheten och stanna kvar i körfältet. I vissa bilar kan systemen ta över mer av körningen under kortare perioder, men du måste alltid övervaka och vara beredd att ingripa.
Även om bilen tillfälligt kan köra själv ska detta inte förväxlas med att bilen är självkörande – systemen är endast ett stöd.
Assisterad körning kan underlätta vid långkörningar på landsväg eller motorväg, men systemen har tydliga begränsningar. De fungerar bara inom vissa hastighetsintervall och när vägmarkeringarna är tillräckligt tydliga. Om kameror eller sensorer är smutsiga eller om vädret är dåligt kan systemet få svårare att tolka omgivningen på ett korrekt sätt.
Vid assisterad körning kan bilen tillfälligt styra, gasa och bromsa själv. Men systemen klarar inte alla situationer och du som förare är alltid fullt ansvarig. Du måste därför hela tiden hålla blicken på vägen och vara beredd att ta över när som helst. Även om det i vissa moderna bilar inte alltid är ett krav att hålla händerna på ratten är det alltid säkrast att göra det.
Utvecklingen av självkörande (autonoma) fordon delas ofta in i fem nivåer. Genom dessa nivåer blir det tydligt vilken skillnad det är mellan dagens förarstödsystem och framtidens helt autonoma bilar.
Dagens bilar ligger på nivå 1–2. Det betyder att systemen kan avlasta dig som förare, men de är inte självkörande. Du har alltid fullt ansvar för körningen.
I framtiden förväntas högre nivåer av självkörande funktioner införas även i Sverige, men det kommer att ske stegvis och vara noggrant reglerat. Än så länge är det alltid föraren som ansvarar för körningen – och det kommer troligtvis att krävas vanligt körkort under mycket lång tid framöver, även när fler bilar kan köra mer självständigt.
Helt självkörande bilar (nivå 5) är ännu en vision för framtiden – idag krävs alltid en uppmärksam förare bakom ratten
Förutom de vanligaste systemen finns det många andra förarstödsystem som kan öka säkerheten och underlätta körningen. Här är några exempel:
Dödavinkelvarnare hjälper dig att upptäcka fordon som befinner sig i din döda vinkel – alltså områden bredvid bilen som du inte ser i speglarna. Systemet varnar oftast med en lampa i ytterbackspegeln eller med en signal om du slår på blinkersen när någon är i döda vinkeln.
Begränsningar: Systemet är bäst på att upptäcka bilar och andra större fordon. Det kan även varna för motorcyklar och cyklister, men mindre trafikanter upptäcks inte alltid.
Titta därför alltid själv i speglarna och över axeln innan du byter körfält eller förflyttar bilen i sidled. Dödavinkelvarnaren är bara ett hjälpmedel – inte en ersättning för att själv kontrollera döda vinkeln.
Dödavinkelvarnaren varnar dig, oftast med en lampa i sidospegeln, när ett fordon finns i din döda vinkel – och hjälper dig att undvika farliga körfältsbyten
Trötthetsvarnare övervakar din körstil och kan upptäcka tecken på att du börjar bli trött eller ouppmärksam. Systemet varnar dig då med en ljud- eller ljussignal, ibland även med en symbol i instrumentpanelen som föreslår en paus.
Begränsningar: Trötthetsvarnare kan inte alltid avgöra ditt verkliga tillstånd – till exempel om du är stressad, distraherad eller plötsligt blir trött. Du ansvarar alltid själv för att stanna i tid när du känner dig trött.
Skyltavläsning använder kameror för att läsa av vägmärken och visar informationen i bilens display, till exempel gällande hastighetsbegränsning eller omkörningsförbud. Systemet gör det lättare att hålla koll på reglerna längs vägen.
Begränsningar: Systemet kan ibland visa fel hastighetsgräns eller vägmärke om skyltarna är smutsiga eller om de är tillfälliga, till exempel vid vägarbeten. Du måste därför alltid själv hålla koll på vägmärkena i trafiken.